Nu har jag gjort klart transkriberingen av den första "riktiga" intervjun. Först några tankar kring metoden. Jag gjorde en testintervju tidigare också som är transkriberad och som jag kommer att komplimentera. När jag transkriberade blev jag uppmärksammad på att jag ibland hade läst in för mycket i deta eleven sade. I vissa fall redde jag ut oklarheter eller frågade mer när elevens utsaga var vag. Men i andra fall skulle jag behövt fråga mer. Jag kommer nu att komplimentera intervjun i de fall där oklarheter råder. Det gäller främst två områden. En område gäller hur undervisningen var upplagd på ivik, främst gällande genomgångar, och det andra området gäller hur det fungerar när läraren förklarar en till en. Eleven lyfte fram att det var ett av de mest lärorika undervisningssättet när läraren satt bredvid och förklarade för eleven. Jag tror att jag skulle vilja upprepa frågan tillsammans med ett matematiklärare för att få ut det mesta möjliga av svaret. Detta vill jag göra eftersom jag inte enbart vill bedriva deskriptiv forskning, alltså beskriva "det som är" utan jag vill också diskutera "det som kanske kommer att finnas" således normativ forskning i syfte att förbättra undervisning i framtiden (Kvale 1997: 212)
Nu till tankar jag fick om resultatet redan under transkriptionen och en början till analys. En tanke jag får efter intervjun är att, enligt elevens beskrivning, så fungerar inte den stora klassgemensamma genomgången. Det som gör att eleven förstår är när läraren anpassar språket och kunskapsnivån till just eleven i fråga. Enligt eleven sker detta när läraren sätter sig ned, brevid och förklarar med hjälp av papper och penna. Även laborationer fungerar, enligt elevens upplevelse, när eleverna diskuterar och förhandlar fram förståelse i en lärandesituation. Vad det beror på att genomgångar inte fungerat tidigare är enligt eleven att han inte förstår något. Han förstod varken genomgångarna i skolan i hemlandet eller i förberedelseklassen.
Något annat som jag uppmärksammade var att eleven inte tillgodogjort sig laborationen "Affären". I affären "handlar" varje elev en matkasse med samma varor i olika affärer. De skapar sedan diagram över prisskillnaderna och skriver också en text om sin undersökning. Under min testintervju med en annan elev som inte kan skriva på sitt modersmål och som inte gått i skola alls, tog denne elev upp just affären som ett bra lärtillfälle. Han hade känt till att det var stora priskillnader mellan olika affärer och varumärken men han kände inte till vad jämförelsepris var. Nu hade han lärt sig både var jämförelsepris var och hur man räknade ut det. Han tyckte också att det var intressant att just göra en undersökning och få prisskillnader svart på vitt och inte bara tro eller anta något.
Men eleven som denna text handlar om hade lärt sig andra saker under laborationen. Det var i alla fall vad han kom ihåg. Han sade att han lärt sig ord som "olja" och olika "märke" på varor. Jämförelsepris visste han inte vad det var. Det var tydligt att han lärt sig några ord men ingen egentlig matematik. När jag frågade honom lite närmare berättade han att han aldrig handlar. Det gör hans föräldrar. Här ser vi alltså hur en koppling till vardagen inte fungerar i detta fall när det vardagsexempel som laborationen inte finns representerat i elevens vardag. Eleven hade inte samma förförståelse som andra elever som handlar livsmedel flera gånger i veckan. Eleven verkade heller inte, som andra elever, ha reflekterat över prisskillnader mellan olika affärer innan undersökningen. Det var just det som gjorde de andra eleverna taggade.
En annan sak som jag blev uppmärksam på var elevens förståelse av laborationen Talens namn. Talens namn innebär att eleverna skriver upp sin talens namn på tavlan på sitt språk. Läraren skriver upp de svenska namnen. Här får eleverna sedan reflektera över likheter och skillnader. Eleven hade uppfattat och reflekterat hur talen var uppbyggda och dess namn på både xx och modersmålet xx. Men ändå hade han missat hur de svenska namnen var uppbyggda. Han sade att vi säger 10 +1, visst säger ni 1+ 10, om elva. Han hade missat att elva är just ett namn på talet (från fornordiska, fornengelska, kommer från indoeuropeiska, har en numerisk betydelse från början, men nu i svenskan - ett namn). Eftersom eleven har en begränsad skolgång och studerar på sitt andraspråk, kanske det var krävande nog att fundera över talens uppbyggnad på sina två språk från hemlandet. Däremot kan man tänka sig att det är just sådana här missuppfattningar som inte följs upp av lärare, just av den anledningen att de kanske inte kommer fram. Det kan också vara att läraren nämnt den urspungliga indoeuropeiska betydelsen "lämna" det vill säga en kvar över tio. Kanske tog eleven fasta på det istället för att elva numera är ett namn utan någon språklig koppling till positionssystemet och talets värde.
Elever som läser längre tid kan göra samma laboration två gånger. Här ser vi att det finns ett syfte. Eleverna kan inte alltid tillgodogöra sig allt tillgängligt lärstoff under en laboration, utan de tar till sig stoffet utifrån sina förutsättningar och sin lärförståelse.
Den laboration som hade fungerat som ett lärtillfälle var, matematikuppgifter i kontext och matematik i vardagen. Det var jag i och för sig inte förvånad över. Det hade jag väntat mig. Här kunde eleven återberätta flera lärdomar. Han tyckte också sig bättre kunna "ta sig an" dessa uppgifter nu, i matematikboken. Även om hade sade att dessa uppgifter både kan vara lätta och svåra. Han kunde redogöra för i vilken ordning han tog sig an en matematikuppgift i kontext, vad han gjorde först och att han var uppmärksam på vad det frågades efter. Han tyckte också att allas olika lösningar på samma uppgift hade varit lärorikt att ta del av. Det lärde han sig menade han, att det finns olika lösningar på samma uppgift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar