Intervju 5 och 6

Nu har jag även intervjuat två asiater, två kvinnor. Den första kvinnans intervju var jag inte så nöjd med. Det kändes inte som att jag lyckades öppna för något intressant eller komma igång med något riktigt samtal. Dessutom råkade jag radera hur hon förklarade matematik och fick be henne göra om det. Det ska bli intressant att se om min uppfattning förändrats när jag har transkriberat intervjun. 

Intervjun med den andra kvinnan löpte på bättre. Ett samtal kom igång och hon berättade flera olikheter mellan hur man tänker och räknar på burmesiska och hur man räknar på svenska. Hon sade att hon också berättar sitt sätt för lärarna och att de tyckte att de var intressant. Hennes upplevelser av sin 7-åringa skolgång var inte så positiv. Hon sade att skolan i hennes hemland är tråkig och inte alls intressant som här. Nu ska jag transkribera de båda intervjuerna. 

Transkribering av fjärde intervjun

Återigen möter jag eleven som inte alls gillade matematik i hemlandet, men som nu säger sig älska matematik. Jag funderar lite på hur jag ska lägga upp den informationen i uppsatsen eftersom det är en onyanserad och mörk bild som ges av matematikundervisningen i hemlandet. Undantag finns i en del någon intervjuerna.  Å andra sidan har en del också erfarenheter av annan matematikundervisning även i Sverige. 

Från intervjun med systrarna tar jag del av många intressanta saker. En sak var deras sätt att beskriva matematik. Ena systern sade att matematik var att att lösa problem, något som inte är tydligt, vi måste tänka och använda hjärnan för att lösa detta. Den andra systern sade att det inte handlade om känslor utan att matematiken är logisk. Detta skiljer sig mycket från vad de andra informanterna har sagt. De har antingen sagt att matematik är siffror och/eller pratat matematiken i vardagen, när man handlar eller när man mäter tiden. 

En annan intressant sak var hur de tänkte om bloggen och bloggskrivandet. Ena kvinnan sade att hon var mer på kamraternas bloggar än sig egen. Hon verkligen älskade att läsa vad de andra skrev och hon tyckte att hon lärde sig mycket av att se hur de tyckte och tänkte. Hon sade också att hon ibland förstod bättre när hon hade läst hur någon annan hade uppfattat en uppgift. 

Fjärde intervjun

Nu träffade jag två systrar från mellanöstern och intervjuade dem på mitt kontor. De har både fått betyg i kursen och läser nu matematik 1 på gymnasienivå. Anledningen att jag intervjuade dem tillsammans var att noterat under mina intervjuer att språkbehärskningen gör att informanterna får leta efter ord och formuleringar. Avsikten med att intervjua två samtidigt, är att stimulera till ett rikare samtal.

Jag blev väldigt nöjd över intervju redan under intervjun. Båda hade gjort så många iakttagelser om matematik och lärande under kursen och kunde också uttrycka dessa. En sak som jag inte hade tänkt på var när L berättade om laborationen Figurer. Den går ut på att eleverna ska finna geometriska figurer i verkligheten på skolan. Jag hade tänkt på verklighetskopplingen, men inte så mycket på minnes/lärande-strategien att visualisera. L berrättade att hon gick runt på skolan med namnet triangel i huvudet och formen, hon hade det visualiserat och tittade och tittade. Sedan när hon hittade det föremålet fick hon en ny bild till namnet, en visualisering av figuren. Hon sade, att fortfarande i dag flera månader efter laborationen kommer hon i håg alla namnen. Det var intressant och jag tänker att vi borde arbeta mer med visualisering i skolan. Nu har jag börjat med transkriberingen. 

Andra intervjun och tillägg till testintervjun

I dag genomfördes den andra intervjun och jag intervjuade personen som testintervjuades igen för att komplimentera. Personen som jag intervjuade i dag är från ett afrikanskt land, 22 år, och hade gymnasium med sig i bagaget. Han berättade att i hans by fanns det bara två val, antingen undersköterska eller ingenjör. Jag förstod inte riktigt vilken typ av ingenjör och vad den svenska motsvarigheten skulle vara. Han berättade att de läste mycket matte, men att matematiken var tråkig inte som nu. Han sade att bara läste på för att göra prov och inte för att lära sig något. Nu sade han sig vara delaktig i sin egen planering och studerade matematik för att lära sig, nu var matematiken rolig.

Han var osäker på vad som var obligatoriskt eller inte när det gällde laborationerna. Han hade varit med på flera laborationer i våras än nu under hösten. En orsak var att laborationen krockade med engelsklektioner. Han berättade han ville att det skulle vara laborationer två gånger i veckan. Han berättade att han tyckte att matematik i vardagen och matematik i boken var samma sak. Han sade också att när de övade och formulerade egna matematikuppgifter också var samma som i boken. Båda är matematik sade han och men att det är två olika sätt att lära sig på. Han tyckte att han behöver olika sätt för att lära sig saker på och lyfte fram de olika sätter som ett bra sätt i fokus. När man får möjlighet att uppleva matematiken i olika situationer, då kommer man ihåg menade han. 

Jag gjorde också tillägg till den första intervjun, som jag kallar för testintervjun eftersom den gjorde mig uppmärksammad på några saker jag borde tänka på som intervjuare. Jag hade dessutom glömt att fråga om bedömning. Många saker fick jag ändå fram ur intervjun och ser ändå att jag kan använda den. Därför ville jag komplettera den. Det tog inte så lång tid och jag undrar ändå lite om jag borde ha fått ut mer av intervjun.

Metod

I dag har jag läst mer om den kvalitativa forskningsprocessen. Det som jag har med mig, trots min förtrogenhet och nära relation till det som undersöks, är min nyfikenhet. Trots ett tre-årigt arbete med språkutvecklande matematikundervisning är jag fortfarande nyfiken och intresserad av hur upplägget kan förändras och förbättras. Jag vill veta mer om elevernas lärande och deras upplevelse. Mitt arbete med min D-uppsats ger mig ett unikt tillfälle att vara en forskande lärare och fördjupa mig inom detta område på ett annat sätt än det som jag har möjlighet till inom min lärartjänst. 

Min intervjuer är en blandning mellan formell och informell intervju. Jag planerar när jag ska komma till lektioner och fråga elever om de vill bli intervjuade. Men för eleven är inte intervjun planerad och hen hinner inte bygga upp några föreställningar om intervjun. Eftersom eleverna är i full gång med undervisning när jag kommer har jag helt enkelt tagit frågat de elever som varit tillgängliga. Urvalet har således skett slumpvis. 

Som kvalitativ forskarare måste jag lära mig "när jag inte ska tala under en intervju, för att den intervjuade ska fortsätta att att tala" (Ely 1991). När jag lyssnade på inspelningen och transkriberade ser jag att jag i vissa fall gjort detta framgångsrikt. När eleven gjort ett uttalande, och jag inte är nöjd utan vill att hen ska berätta mer och varit tyst eller mm:at för att visa detta, fortsätter eleven att prata. Andra gånger har jag varit för ivrig och sagt för mycket. Det gäller ibland när jag ställer frågor. Jag ställer flera frågor på samma gång, men får bara svar på den sista frågan som ställts. 

När det gäller att ge respons på elevernas uttalanden och rädsla för att påverka resultatet, känner jag att mig lite låst. Det gäller att responsiv och nysta i elevernas utsagor på rätt sätt. När jag lyssnar på min intervjuer ser jag några problem i testintervjun, där jag ibland blir för ivrig och i vissa fall ställer någon ledande fråga. Samtidigt kan ett alltför tydligt icke-engagemang göra eleven osäker, som att intervjun är någon form av test. På så vis är det viktigt att bekräfta eleven på olika sätt som inte påverkar intervjuresultatet. 

Första intevjun och transkriberingen avklarad

Nu har jag gjort klart transkriberingen av den första "riktiga" intervjun. Först några tankar kring metoden. Jag gjorde en testintervju tidigare också som är transkriberad och som jag kommer att komplimentera. När jag transkriberade blev jag uppmärksammad på att jag ibland hade läst in för mycket i deta eleven sade. I vissa fall redde jag ut oklarheter eller frågade mer när elevens utsaga var vag. Men i andra fall skulle jag behövt fråga mer. Jag kommer nu att komplimentera intervjun i de fall där oklarheter råder. Det gäller främst två områden. En område gäller hur undervisningen var upplagd på ivik, främst gällande genomgångar, och det andra området gäller hur det fungerar när läraren förklarar en till en. Eleven lyfte fram att det var ett av de mest lärorika undervisningssättet när läraren satt bredvid och förklarade för eleven. Jag tror att jag skulle vilja upprepa frågan tillsammans med ett matematiklärare för att få ut det mesta möjliga av svaret. Detta vill jag göra eftersom jag inte enbart vill bedriva deskriptiv forskning, alltså beskriva "det som är" utan jag vill också diskutera "det som kanske kommer att finnas" således normativ forskning i syfte att förbättra undervisning i framtiden (Kvale 1997: 212)

Nu till tankar jag fick om resultatet redan under transkriptionen och en början till analys. En tanke jag får efter intervjun är att, enligt elevens beskrivning, så fungerar inte den stora klassgemensamma genomgången. Det som gör att eleven förstår är när läraren anpassar språket och kunskapsnivån till just eleven i fråga. Enligt eleven sker detta när läraren sätter sig ned, brevid och förklarar med hjälp av papper och penna. Även laborationer fungerar, enligt elevens upplevelse, när eleverna diskuterar och förhandlar fram förståelse i en lärandesituation. Vad det beror på att genomgångar inte fungerat tidigare är enligt eleven att han inte förstår något. Han förstod varken genomgångarna i skolan i hemlandet eller i förberedelseklassen. 

Något annat som jag uppmärksammade var att eleven inte tillgodogjort sig laborationen "Affären". I affären "handlar" varje elev en matkasse med samma varor i olika affärer. De skapar sedan diagram över prisskillnaderna och skriver också en text om sin undersökning. Under min testintervju med en annan elev som inte kan skriva på sitt modersmål och som inte gått i skola alls, tog denne elev upp just affären som ett bra lärtillfälle. Han hade känt till att det var stora priskillnader mellan olika affärer och varumärken men han kände inte till vad jämförelsepris var. Nu hade han lärt sig både var jämförelsepris var och hur man räknade ut det. Han tyckte också att det var intressant att just göra en undersökning och få prisskillnader svart på vitt och inte bara tro eller anta något. 

Men eleven som denna text handlar om hade lärt sig andra saker under laborationen. Det var i alla fall vad han kom ihåg. Han sade att han lärt sig ord som "olja" och olika "märke" på varor. Jämförelsepris visste han inte vad det var. Det var tydligt att han lärt sig några ord men ingen egentlig matematik. När jag frågade honom lite närmare berättade han att han aldrig handlar. Det gör hans föräldrar. Här ser vi alltså hur en koppling till vardagen inte fungerar i detta fall när det vardagsexempel som laborationen inte finns representerat i elevens vardag. Eleven hade inte samma förförståelse som andra elever som handlar livsmedel flera gånger i veckan. Eleven verkade heller inte, som andra elever, ha reflekterat över prisskillnader mellan olika affärer innan undersökningen. Det var just det som gjorde de andra eleverna taggade. 

En annan sak som jag blev uppmärksam på var elevens förståelse av laborationen Talens namn. Talens namn innebär att eleverna skriver upp sin talens namn på tavlan på sitt språk. Läraren skriver upp de svenska namnen. Här får eleverna sedan reflektera över likheter och skillnader. Eleven hade uppfattat och reflekterat hur talen var uppbyggda och dess namn på både xx och modersmålet xx. Men ändå hade han missat hur de svenska namnen var uppbyggda. Han sade att vi säger 10 +1, visst säger ni 1+ 10, om elva. Han hade missat att elva är just ett namn på talet (från fornordiska, fornengelska, kommer från indoeuropeiska, har en numerisk betydelse från början, men nu i svenskan - ett namn). Eftersom eleven har en begränsad skolgång och studerar på sitt andraspråk, kanske det var krävande nog att fundera över talens uppbyggnad på sina två språk från hemlandet. Däremot kan man tänka sig att det är just sådana här missuppfattningar som inte följs upp av lärare, just av den anledningen att de kanske inte kommer fram. Det kan också vara att läraren nämnt den urspungliga indoeuropeiska betydelsen "lämna" det vill säga en kvar över tio. Kanske tog eleven fasta på det istället för att elva numera är ett namn utan någon språklig koppling till positionssystemet och talets värde. 

Elever som läser längre tid kan göra samma laboration två gånger. Här ser vi att det finns ett syfte. Eleverna kan inte alltid tillgodogöra sig allt tillgängligt lärstoff under en laboration, utan de tar till sig stoffet utifrån sina förutsättningar och sin lärförståelse. 

Den laboration som hade fungerat som ett lärtillfälle var, matematikuppgifter i kontext och matematik i vardagen. Det var jag i och för sig inte förvånad över. Det hade jag väntat mig. Här kunde eleven återberätta flera lärdomar. Han tyckte också sig bättre kunna "ta sig an" dessa uppgifter nu, i matematikboken. Även om hade sade att dessa uppgifter både kan vara lätta och svåra. Han kunde redogöra för i vilken ordning han tog sig an en matematikuppgift i kontext, vad han gjorde först och att han var uppmärksam på vad det frågades efter. Han tyckte också att allas olika lösningar på samma uppgift hade varit lärorikt att ta del av. Det lärde han sig menade han, att det finns olika lösningar på samma uppgift.